Dessa känslor är några av de känslor jag som drabbad bär på varje dag. Mitt i det värsta, är det dessa känslor som kommer ifatt mig. Hur kan jag göra såhär? Är något fel på mig?!
Ännu en dag som inte gick som tänkt. Igår gick det lite lite lättare så det var väl på tiden att få en rejäl boxning i magen idag.
Mamma väcker mig, jag får exakt samma frukost med exakt samma bröd, skinka, lika många gurkskivor och samma fil och müsli i hopp om att hålla ätstörningen nåt så nära lugn och få börja dagen på bästa sätt.
Hon berättar om hennes två förslag på aktiviteter för dagen, precis som jag önskat kvällen innan.
Det ena förslaget är att åka till havet och ta förmiddags fikan och sedan åka till mitt favoritställe och äta lunch, det andra förslaget är att hitta på med lite sysslor hemma omkring. Hon försöker göra det bästa för mig.
Jag vill ju vara normal, jag vill ju kunna leva. Jag bestämmer mig för att vi ska åka iväg, trots att ätstörningen vill hindra mig.
Men jag precis som alla andra dagar förstör allting. Ångesten är med mig hela vägen i bilen, under hela tiden vi är iväg och mamma får gå runt med en ledsen och deppig dotter, precis som vanligt.
Jag är världens hemskaste människa, en riktig glädjedödare. Alla försöker hela tiden göra det bästa för mig, särskilt mamma och pappa men jag är bara där och dödar hela familjens stämmning.
Under denna hemska dag får jag även frågan ”Vill du verkligen bli frisk?”
Den frågan gjorde inte dagen bättre. Hela tiden har jag ätstörningen där i huvudet, den ständiga kampen, rösten som säger de mest hemska sakerna i världen till mig. Friska jag, glada jag försöker kompensera med mitt ätstörda jag, deprimerade jag för att på något sätt försöka hitta en väg till det friska livet, men uppenbarligen är den väg inte rätt för jag är så pass sjuk att inte ens mitt friska jag kan tänka klart.
– Utdrag ur min dagbok, mitt i det värsta
Skriver detta i hopp om att du som drabbad ska känna dig lite mindre ensam. Det är enormt tungt att gå runt bärandes på denna skam sjukdomen bär med sig. Jag önskar därför att du som känner igen dig i detta nu känner dig lite mindre ensam.
Kram dotter❤️
Lämna en kommentar